HFD delar Forvis Mazars uppfattning hur artikel 251 i tullkodex ska tolkas

Ett företag påfördes tull och moms efter en tillfällig införsel av en dragracingbil. Fråga i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har varit hur artikel 251 i tullkodex ska tolkas. Forvis Mazars processgrupp biträder företaget i processen.

Ett bolag hade tagit in en dragracingbil på tillfällig införsel till Sverige. Syftet var att bolaget skulle tävla med bilen i olika EU-länder. Tullverket bestämde att bilen skulle föras ut ur EU senast den 30 juli. Detta trots att tävlingssäsongen varade till början av september. Bilen fördes ut ur EU den 19 september. Eftersom bilen inte förts ut ur EU i tid, dvs senast den 30 juli, bestämde Tullverket att bolaget skulle betala tullskuld med 382 346 kr, varav tull om 101 959 kr och mervärdesskatt om 280 387 kr, för import av bilen.

Företaget överklagade Tullverkets beslut och yrkade att tullskulden skulle upphöra. En tullskuld kan upphöra enligt artikel 124. 1 h i tullkodex om

• den underlåtenhet som medförde att tullskulden uppkom inte hade någon avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av det berörda tullförfarandet och inte utgjorde ett försök till bedrägeri samt
• alla formaliteter som krävs för att varornas situation ska uppfylla gällande krav fullgörs därefter.

Därvid gäller även att om en tidsfrist överskrids med en tidsperiod som inte är längre än den förlängning av tidsfristen som skulle ha beviljats om en ansökan om den förlängningen hade gjorts, ska detta anses som en underlåtenhet som inte har någon avgörande inverkan på ett korrekt genomförande av tullförfarandet.

Det är mot bakgrund härav som bl.a. Kammarrätten i Jönköping och sedan HFD samt EU-domstolen haft skäl att ta ställning till hur artikel 251 i tullkodex ska tolkas.

Artikel 251 i tullkodex har följande lydelse.

1.   Tullmyndigheterna ska fastställa den tid inom vilken varor som hänförts till ett förfarande för tillfällig införsel måste återexporteras eller hänföras till ett påföljande tullförfarande. Denna tid ska vara så lång att ändamålet med den tillåtna användningen kan uppnås.

2.   Den längsta tid under vilken varor får kvarstå under förfarandet för tillfällig införsel för samma ändamål och under ansvar av samma tillståndshavare ska, om inget annat föreskrivs, vara 24 månader, även när förfarandet avslutats genom att varorna hänförts till ett annat särskilt förfarande och därefter återigen hänförts till förfarandet för tillfällig införsel.

3.   Om, under exceptionella omständigheter, den tillåtna användningen inte kan uppnås inom den tid som avses i punkterna 1 och 2, får tullmyndigheterna bevilja en rimlig förlängning av den tiden, om tillståndshavaren lämnar en motiverad ansökan.

4.   Den totala tid under vilken varor får kvarstå under förfarandet för tillfällig införsel får inte överstiga tio år, förutom vid oförutsedda händelser.

Bolaget framhöll att artikel 251 ska tolkas så att ett förfarande för tillfällig införsel i detta fall kan pågå upp till 24 månader utan att det krävs exceptionella skäl för en förlängning.

Tullverket, och kammarrätten, menade att artikel 251 innebär att tiden inte kan förlängas och att det därmed inte finns förutsättningar för att befria bolaget från tullskulden.

Bolaget överklagade kammarrättens dom till HFD som den 6 december 2022 meddelade prövningstillstånd avseende frågan om vilka förutsättningar som gäller för att fastställa och därefter förlänga den tid under vilken varor får kvarstå under förfarandet för tillfällig införsel enligt artikel 251.

HFD vilandeförklarade sedan målet och ställde följande fråga till EU-domstolen:

”Ska artikel 251 i unionstullkodexen tolkas så att hänvisningen i punkt 3 till punkterna 1 och 2 innebär att kravet på exceptionella omständigheter i punkt 3 endast gäller för det fall att en redan medgiven tidsfrist tillsammans med en begärd förlängning skulle medföra att den tid under vilken varorna sammanlagt får kvarstå under det aktuella förfarandet överstiger 24 månader? Eller ska artikeln tolkas så att kravet på exceptionella omständigheter i punkt 3 är tillämpligt vid alla ansökningar om förlängning, dvs även om den redan medgivna fristen tillsammans med önskad förlängning inte överstiger den frist om 24 månader som föreskrivs i punkt 2?”

I dom den 12 december uttalar EU-domstolen följande i tolkningsfrågan

”Artikel 251 i tullkodexen ska tolkas så att ”en förlängning av den tid under vilken varor får kvarstå under förfarandet för tillfällig införsel, vilken tid fastställts med stöd av punkt 1 i denna artikel, inte kräver att det föreligger ”exceptionella omständigheter”, i den mening som avses i punkt 3 i nämnda artikel, när förlängningen inte medför att den sammanlagda tid under vilken varan omfattas av detta förfarande överstiger den längsta tillåtna tid på 24 månader som föreskrivs i punkt 2 i samma artikel.”

I dom den 12 maj konstaterar HFD bl. a. följande

”31. Genom avgörandet är nu den korrekta tolkningen av artikel 251 i unionstullkodexen klarlagd. Den innebär att om bolaget hade gjort en ansökan om förlängning av tidsfristen för återexport hade det inte krävts exceptionella omständigheter för att bevilja ansökan, under förutsättning att förlängningen inte hade medfört att den sammanlagda tiden under vilken bilen skulle ha kunnat kvarstå under förfarandet överstigit 24 månader.

32. Kammarrätten har – utifrån en felaktig tolkning av innebörden av artikel 251 i unionstullkodexen – redan på den grunden att det första villkorsledet i artikel 124.1 h i) inte ansågs vara uppfyllt, funnit att det inte fanns förutsättningar för att låta tullskulden upphöra. De övriga villkor som enligt sistnämnda artikel ska vara uppfyllda för att tullskulden ska upphöra prövades alltså inte.”

Mot bakgrund av detta utvidgade HFD prövningstillståndet till att gälla hela den del av målet som avser tull och mervärdesskatt, upphävde kammarrättens dom och visade målet åter till kammarrätten för ny prövning av om förutsättningarna för upphörande av tullskulden enligt artikel 124 i tullkodex är uppfyllda.

I detta mål har vi biträtt bolaget sedan hösten 2019 då Tullverket påförde bolaget tullskulden om 382 346 kr. Eftersom målet återförvisats till kammarrätten, är det nu kammarrätten som åter ska avgöra frågan om tullskulden ska upphöra.

Både EU-domstolen och nu HFD har konstaterat att Tullverket hade kunnat bevilja en förlängning av den tidsfrist som ursprungligen fastställts enligt punkt 1 i artikel 251 fram till den dag då bilen återexporterades, dvs. den 19 september 2019, utan att det krävdes att det förelåg exceptionella omständigheter.

Nu när tolkningsfrågan är avgjord ser vi inte att det finns några andra omständigheter i artikel 124 som skulle kunna innebära att Tullverket motsätter sig att bolaget befrias från påförd Tullskuld och följaktligen medger bolagets talan i kammarrätten.

Hos Forvis Mazars finns en processgrupp bestående av Peter Klintsjö, Fredrik Rosén, Kristoffer Forsberg, Hanna Karlsson och Celia Kylesten. I just detta fall biträds bolaget av Fredrik Rosén och Kristoffer Forsberg.

Har du frågor om denna artikel eller behöver hjälp i en process mot Tullverket eller Skatteverket är du välkommen att kontakta oss på Forvis Mazars.