Skattetillägg beräknas utan hänsyn till räntefördelning och avsättning till periodiseringsfond

Kammarrätten i Stockholm har i dom den 14 februari 2022, mål nr. 5087-5090-20, slagit fast att yrkande om räntefördelning och avsättning till periodiseringsfond anses utgöra en annan fråga än den som ligger till grund för skattetillägg och därmed inte ska beaktas när det underlag som skattetillägget ska beräknas på bestäms.

Bakgrunden är följande. En person hade förvärvat och innehaft ett antal bostadslägenheter, varav två såldes med vinst, två såldes utan vinst och tre överläts genom gåva. Skatteverket beslutade att beskatta personen i inkomstslaget näringsverksamhet i stället för i inkomstslaget kapital samt att påföra skattetillägg. Skatteverket ansåg att s.k. handel med bostadsrätter förelåg. Senare medgav Skatteverket, i sitt obligatoriska omprövningsbeslut, rätt till räntefördelning och avsättning till periodiseringsfond vilket medförde betydande sänkningar av tillkommande skatter.

Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens och Skatteverkets bedömning att bostadsrättslägenheterna ansågs utgöra lagertillgångar och att beskattning därmed skulle ske i inkomstslaget näringsverksamhet. Vidare ansåg kammarrätten, i likhet med förvaltningsrätten, att det beträffande fem av bostadsrätterna fanns grund för uttagsbeskattning samt för att påföra skattetillägg.

Frågan som ställs på sin spets i kammarrätten är till vilket belopp underlaget för beräkning av skattetillägg ska bestämmas. Enligt skatteförfarandelagen ska hänsyn bara tas till förhållanden som rör den fråga som ligger till grund för skattetillägget, när det underlag som skattetillägg ska beräknas på bestäms. I förarbetena till bestämmelsen nämns som exempel på sådana förhållanden, då skattetillägg tas ut pga. kapitalvinst vid fastighetsförsäljning, kostnader för inköp av fastighet. Vidare framgår att hänsyn inte ska tas till förhållanden som rör en annan fråga. Med en annan fråga avses, enligt förarbetena, till exempel yrkande om avsättning till periodiseringsfond eller expansionsfond avseende oredovisade intäkter. Om skattetillägg till exempel tas ut vid skönsbeskattning av en helt oredovisad näringsverksamhet, kan dock ett sådant yrkande anses röra samma fråga som den som har föranlett skattetillägget.

Med utgångspunkt i praxis konstaterade Kammarrätten inledningsvis att beräkningen av resultatet av varje enskild bostadsrättsförsäljning och den skattemässiga behandlingen av detta ska betraktas som en egen fråga. Kammarrätten menade att yrkandet om räntefördelning och avsättning till periodiseringsfond inte ingick i samma händelseförlopp som de omständigheter som hörde till beräkningen av resultatet av en viss bostadsrättsförsäljning och den skattemässiga behandlingen av detta. Räntefördelning och avsättning till periodiseringsfond är, enligt kammarrätten, inte heller en direkt konsekvens av att resultatet av en viss försäljning ska hänföras till inkomstslaget näringsverksamhet i stället för kapital. Slutligen konstaterade kammarrätten att det inte heller var fråga om skönsbeskattning av en tidigare helt oredovisad näringsverksamhet eftersom det framgick av utredningen att personen i fråga hade en enskild näringsverksamhet där hon bedrev fastighetsförmedling.

Kammarrätten ansåg således att yrkandet om räntefördelning och avsättning till periodiseringsfond utgjorde en annan fråga än den som låg till grund för skattetillägget. Underlaget för beräkning av skattetillägget skulle därför, enligt kammarrätten, bestämmas utan hänsyn till räntefördelning och avsättning till periodiseringsfond.

För att skattetillägg ska kunna påföras krävs det att den skattskyldige har lämnat en oriktig uppgift. Om en oriktig uppgift har lämnats påförs skattetillägg på slutlig skatt som tas ut med 40 procent av den skatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha bestämts för den som lämnat uppgiften.

Under flera år har omfattande utredningar skett av Skatteverket gällande försäljningar av bostadsrättslägenheter. Utredningarna gäller särskilt de fall då flera försäljningar har skett och där det kan föreligga tveksamhet om dessa ska beskattas som inkomst av kapital eller näringsverksamhet. Om beskattning slutligen skall anses ha skett i inkomstslaget näringsverksamhet medför det betydande tillkommande skattekonsekvenser. När det gäller yrkanden om avsättning till expansionsfond, avdrag för räntefördelning eller periodisering av vinst genom avsättning till periodiseringsfond är det inte något som Skatteverket genom eget förfarande medger den skattskyldige, utan detta måste yrkas särskilt. Sådana yrkanden kan medföra betydande minskningar av tillkommande skatter. Genom att i processen yrka på räntefördelning, expansionsfond och avsättning till periodiseringsfond, kan den nominella skatten nedbringas. Domen innebär dock att skattetillägget som utgår skall beräknas på ett underlag utan hänsyn tagen till räntefördelning, expansionsfond eller periodiseringsfond. Det skall dock här tilläggas att det aktuella målet avsåg en person som sedan tidigare redan bedrev enskild firma i form av fastighetsförmedling.

Det bör beaktas att räntefördelning innebär en möjlighet att bestämma hur stor del av en näringsverksamhets resultat som är kapitalinkomst och följaktligen hur stor del av resultatet från en försäljning av en bostadsrätt som ska hänföras till inkomstslaget kapital. Möjligheten att nyttja räntefördelning har därför en direkt konsekvens på den skatt som ska beräknas på grund av bostadsrättsförsäljningen. Kammarrätten har inte gjort någon åtskillnad mellan periodiseringar och nyttjande av räntefördelning. Mot bakgrund av ovan anförda borde kammarrätten ha gjort det och, enligt vår mening, i vart fall godtagit att räntefördelning beaktas när underlaget för skattetillägget bestämdes.

Förhoppningsvis är detta en rättsfråga som är viktig för rättstillämpningen varför vi hoppas att HFD kommer att uppta detta mål för prövning.