Främjar en stiftelses bidrag för miljövård till enskild näringsidkare ett allmännyttigt ändamål?

Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd i fråga om en stiftelse kan anses främja ett allmännyttigt ändamål, och därmed vara inskränkt skattskyldig, om bidrag lämnas till enskilda näringsidkare för miljöändamål. Mazars är ombud i ärendet.

Stiftelsens ändamål är att stödja åtgärder för att restaurera, skapa och sköta våtmarker samt att främja utbildning och forskning om våtmarkernas roll och värde. Stiftelsen uppfyller sitt ändamål genom att dela ut bidrag till bl.a. anläggande av våtmarker. Mottagarna av bidragen är till stor del privata markägare som även bedriver enskild näringsverksamhet i form av skogs- och jordbruk.

Skatteverket menade i sitt omprövningsbeslut att stiftelsen genom att utbetala bidrag till fysiska personer som innehar jord- och/eller skogsmark inte kan anses inskränkt skattskyldig. Enligt Skatteverket utgör innehav av lantbruksfastighet näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen (IL).  Skatteverket menar att det faktum att ett bidrag lämnas till en enskild aktivitet eller projekt inom denna i övrigt bedrivna verksamhet saknar betydelse för bedömningen och stiftelsen uppfyller därmed inte ändamålskravet eller verksamhetskravet i 7 kap. 4–5 §§ IL. Stiftelsen överklagade både Skatteverkets beslut och förvaltningsrättens dom. Såväl förvaltningsrätten som kammarrätten kom fram till att stiftelsen agerat med avsikt att främja miljövård i den mening som avses i 7 kap. 4 § IL. Däremot måste bidragstagarens verksamhet och ändamålet med denna verksamhet bedömas, jfr HFD 2019 ref. 59. Det konstaterades att bidragsmottagarna, som är enskilda näringsidkare som bedriver jord- och skogsbruksverksamhet, inte uppfyller kriterierna för allmännyttigt ändamål och att verksamheterna och ändamålen inte uteslutande eller så gott som uteslutande är miljövård. Stiftelsens verksamhetskrav ansågs därför inte uppfyllt och stiftelsen är därför inte inskränkt skattskyldig, 7 kap. 5 § IL.

Stiftelsen menar att bidrag ska kunna lämnas till enskilda näringsidkare när bidragen ”öronmärkts” för miljöändamål (i detta fall är bidragen utdelade till att bl.a. anlägga våtmarker hos de privata markägarna). Stiftelsen menar också att situationen skiljer sig från den situation som förelåg i HFD 2019 ref. 59 eftersom det i den situationen lämnades generella bidrag till aktiebolagets verksamhet i stort. I detta fall har bidrag uteslutande lämnats till, och för, det syfte som stiftelsen främjar, dvs. miljövård. Stiftelsen överklagande därför denna fråga till HFD.

HFD anser att det finns skäl att meddela prövningstillstånd.

Det är oerhört glädjande att HFD beslutar att pröva den aktuella frågan. Enligt vår mening ska en stiftelse, som kan visa att bidrag lämnats till ett allmännyttigt ändamål, kunna bibehålla sin skattefrihet. Vi anser därmed att stiftelsen i detta fall ska kunna ”öronmärka” bidrag till miljöprojekt för anläggande av våtmark eftersom denna del ligger utanför den verksamhet som de enskilda näringsidkarna i övrigt bedriver.

Att notera är att en stor del av marken i Sverige ägs av just enskilda näringsidkare som bedriver skogs- och jordbruksverksamhet och för att kunna anlägga våtmarker måste dessa näringsidkare avsätta mark som kan användas för detta syfte.

Eftersom HFD meddelat prövningstillstånd kommer Skatteverket få möjlighet att yttra sig över vårt överklagande. Vi ser fram emot detta och HFD:s kommande dom.

Om du har fått frågor från Skatteverket eller befinner dig i en skatteprocess är du välkommen att kontakta Mazars. Mazars processgrupp är en av Sveriges mest framgångsrika processgrupper, med flera tidigare framgångar i högsta instans.