EU-domstolen underkänner Skatteverkets tillämpning av omvärderingsreglerna

EU-domstolen har den 3 juli 2025 meddelat dom i det uppmärksammade målet Högkullen AB (C-808/23), som rör hur marknadsvärdet ska bestämmas när moderbolag tillhandahåller interna tjänster till sina dotterbolag. Domen innebär ett tydligt avståndstagande från Skatteverkets rutinmässiga omvärdering av beskattningsunderlag.

Bakgrund

Målet rör ett svenskt moderbolag inom fastighetsförvaltning som 2016 fakturerade sina dotterbolag för tjänster som företagsledning, ekonomi, fastighetsförvaltning, investeringar, IT och personaladministration. Prissättningen baserades på en s.k. cost plus-metod, med ett totalt fakturabelopp om cirka 2,3 miljoner kronor. Skatteverket menade att det inte finns några likande tjänster på den öppna marknaden, det var ett för lågt pris, och omvärderade beskattningsunderlaget till hela bolagets kostnadsbas på cirka 28 miljoner kronor, inklusive löner och aktieägarkostnader för t.ex. nyemission och börsintroducering.

Moderbolaget anser å sin sida att de tjänster som tillhandahålls ska bedömas var och en för sig och att motsvarande tjänster kan förvärvas på den öppna marknaden.

Läs gärna mer om omständigheterna i vårt tidigare blogginlägg.

Högsta förvaltningsdomstolens frågor till EU-domstolen

Målet har överklagats till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) som fann att rättsläget var oklart och därför beslutade att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen. HFD ställde två frågor till EU-domstolen som kan sammanfattas enligt följande.

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) begärde förhandsavgörande och ställde två frågor:
1. Är det förenligt med EU:s mervärdesskattedirektiv att alltid betrakta interna koncerntjänster som unika, där marknadsvärdet inte kan fastställas genom jämförelse med externa aktörer?
2. Om så är fallet – får då hela kostnadsbasen (inklusive exempelvis kapitalanskaffning och aktieägarkostnader) användas för att fastställa beskattningsunderlaget?

EU-domstolens avgörande

EU-domstolen besvarar den första frågan så att det inte är förenligt med artiklarna 72 och 80 i mervärdesskattedirektivet att skattemyndigheten i samtliga fall anser att tjänster, som ett moderbolag tillhandahåller sina dotterbolag inom ramen för den aktiva förvaltningen av dessa bolag, utgör ett unikt tillhandahållande som utesluter att tjänsternas marknadsvärde bestäms utifrån en jämförelse med jämförbara tjänster på marknaden.

Domen innebär således att det inte är förenligt med nämnda artiklar i mervärdesskattedirektivet att schablonmässigt anse att koncerninterna tjänster saknar jämförbar marknad. Varje tjänst måste bedömas individuellt, och om det finns jämförbara tjänster på marknaden ska de ligga till grund för bedömningen av marknadsvärdet.

EU-domstolen fann därmed inte skäl att besvara den andra frågan om kostnadsmassan, eftersom premissen (att tjänsterna alltid är unika) redan avfärdats.

Skatteverket har på senare år varit offensiva när det gäller omvärdering av koncerninterna transaktioner där köparen haft begränsad eller ingen avdragsrätt för ingående moms. Inte sällan har dessa omprövningsbeslut förenats med kännbara skattetillägg när myndigheten kommit fram till att den skattskyldige underprissatt sina skattepliktiga transaktioner (ofta utan att Skatteverket ens försökt ta reda på om det kan finnas motsvarande tjänster på marknaden).

EU-domstolens dom bör innebära att koncerninterna tjänster som ligger inom ramen för den aktiva förvaltningen, i detta fall företagsledning, ekonomi, fastighetsförvaltning, investeringar, IT och personaladministration, ska prissättas utifrån en jämförelse med oberoende tjänsteleverantörer och utan att beakta vad kostnaden för att tillhandahålla tjänsten är.

EU-domstolen bekräftar därmed att Skatteverkets schablonmässiga bedömning inte ska tillämpas vid fastställande av beskattningsunderlaget i de fall det finns jämför bara tjänster på den öppna marknaden, även om det skulle vara så moderbolagets kostnadsmassa överstiger vad som har fakturerats ut till dotterbolagen.

EU- domstolens dom påverkar prissättningen av tjänster inom koncerner i vilka dotterbolagen har begränsad avdragsrätt för moms. Det är inte längre tillräckligt för Skatteverket att hänvisa till att koncerninterna tjänster är ”unika”.  Skatteverket måste visa att det saknas jämförbara tjänst på den öppna marknaden för att omvärdering av beskattningsunderlaget ska kunna komma i fråga.

Återstår nu för HFD att tolka och tillämpa EU-domstolens dom i det enskilda fallet. Fråga blir därför om moderbolagets prissättning baserad – i detta fall – på en cost plus-metod ger ett korrekt marknadsvärde på tillhandahållna tjänster. HFD:s avgörande kommer att få stor betydelse för många företag som ingår i koncerner.  

Har du frågor på vad vi skrivit ovan, hur detta kan påverka din verksamhet eller om domen innebär att du vill ompröva eller överklaga ett beslut av Skatteverket, är du välkommen att kontakta oss på Forvis Mazars.