Moms på förmån till anställd

I förhandsbesked den 12 december 2023 anser Skatterättsnämnden att ett företag som tillhandahåller anställda en förmån mot bruttolöneavdrag tillhandahåller en tjänst mot ersättning som kan bli föremål för mervärdesskatt.

Skatterättsnämndens förhandsbesked innebär sannolikt att de flesta arbetsgivare som tillhandahåller sina anställda förmåner mot bruttolöneavdrag ska lägga moms på löneavdraget och följaktligen fakturera sina anställda för förmånen med moms.

Förhandsbeskedet är överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD).

Omständigheterna i ärendet

Ett aktiebolag har för avsikt att erbjuda samtliga anställda s.k. förmånscyklar mot att de anställdas bruttolön sänks så att förmånen blir kostnadsneutral för bolaget.

Mot denna bakgrund frågade bolaget Skatterättsnämnden om det avdrag som bolaget kommer att göra från de anställdas bruttolön utgör ersättning för tillhandahållande av en tjänst i mervärdesskattehänseende. Bolaget frågade även hur beskattningsunderlaget skulle bestämmas i så fall men Skatterättsnämnden avvisade denna fråga.

Skatterättsnämnden fann att bolagets fråga skulle besvaras så att företaget tillhandahåller sina anställda tjänster mot ersättning som kan bli föremål för mervärdesskatt. 

I sina skäl konstaterar Skatterättsnämnden att det finns ett direkt samband mellan bolagets tillhandahållande av förmånscyklar till sina anställda och den del av avtalad lön som de anställda måste avstå från som motprestation.

Enligt Skatterättsnämnden saknar det egentlig betydelse i mervärdesskattehänseende om avdraget görs på den avtalade lönens brutto- eller nettobelopp. Den ersättning som Bolaget erhåller kan oavsett uttryckas i pengar eftersom den motsvarar en del av den lön som Bolaget annars skulle ha att utbetala. Skatterättsnämnden stödjer sig på formuleringar som återfinns i EU-domstolens domar Astra Zeneca UK, C-40/09, EU:C:2010:450, punkt 24, 29 och 30 respektive Finanzamt Saarbrücken, C-288/19, EU:C:2021:32, punkt 30.

Skatterättsnämnden var inte enig utan två skiljaktiga ledamöter hade uppfattningen att bruttolöneavdrag inte kan likställas med ersättning.

För att anse att ett tillhandahållande sker mot ersättning krävs att det finns ett direkt samband mellan tillhandahållandet av tjänsten och en ersättning som faktiskt mottas av den beskattningsbara personen.  Fråga i ärendet är därför om ett bruttolöneavdrag är en ersättning.

Inkomstskatterättsligt gäller att ett bruttolöneavdrag (eller löneväxling som det också kallas) aldrig betraktas som en betalning som får reducera förmånsvärdet. Även om det sker ett bruttolöneavdrag ska således den anställde ta upp hela värdet av förmånen till beskattning.

Skatterättsnämnden har i det aktuella ärendet kommit fram till att det rör sig om betalning för en tjänst när den anställde avstår från en del av lönen genom bruttolöneavdrag för att få tillgång till förmånen. Det ska noteras att ärendet gäller mervärdesskatt, vilket utgör en egen EU-rättsordning som är oberoende av eventuella inkomstskattemässiga klassificeringar.

Vi menar att det inte går att bortse från att en lön samt en förmån generellt är ersättning för anställds arbete. Särskilt tydligt blir det då den lön som ska betalas ut för en den anställdes prestation sänks genom ett bruttolöneavdrag för att i stället ersättas av en förmån till motsvarande värde och på vilken ett förmånsvärde utgår. Ett förmånsvärde som likt lön beskattas som inkomst av tjänst och utgör underlag för arbetsgivaravgifter.

En annan situation uppkommer om arbetsgivaren skulle hyra ut cyklar till sina anställda mot betalning i form av redan beskattade medel (t.ex. genom nettolöneavdrag). I så fall tillhandahåller arbetsgivaren en tjänst till den anställde som denna betalar för utan att ersättningen har koppling till den arbetsprestation som arbetstagaren utfört till arbetsgivaren.

Skatteverket har den 24 april 2023 publicerat ett ställningstagande ( Dnr 8-2338256) och uttalat uppfattningen att såväl netto- som bruttolöneavdrag kan utgöra sådan ersättning som har samband med ett tillhandahållande från arbetsgivarens sida, dvs. att skattskyldighet för mervärdesskatt kan uppstå hos arbetsgivaren i båda dessa situationer. Grunden för resonemanget synes huvudsakligen vara EU-domstolens dom i C-288/19, Finanzamt Saarbrücken, men det målet avsåg nettolöneavdrag och torde enligt vår mening inte kunna tolkas så extensivt att det med automatik ska tillämpas på bruttolöneavdrag.

Vår uppfattning är följaktligen att Skatterättsnämndens bedömning är fel och att vi kan förvänta oss att HFD kommer att ändra förhandsbeskedet till sökandens fördel. För att skapa tydlighet för företagen i framtiden hade det varit önskvärt att HFD inhämtar ett förhandsavgörande från EU-domstolen, eftersom frågan om förmåner mot bruttolöneavdrag inte har varit föremål för prövning i EU-domstolen tidigare.

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *