HFD återtar initiativet om Skatteverkets utredningsansvar

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) meddelade den 2 oktober 2025 två domar som rör frågan i vilka situationer Skatteverkets utredningsskyldighet aktualiseras och grund därför saknas att påföra skattetillägg.

I den ena fallet (mål nr 7304-24) hade ett aktiebolag yrkat avdrag för nedskrivning av aktier i intresseföretag i inkomstdeklarationens ruta för nedskrivningar av finansiella anläggningstillgångar och kortfristiga placeringar men inte återfört det nedskrivna beloppet till beskattning under skattemässiga justeringar.

I det andra fallet (mål nr 2284-24) hade ett aktiebolag, som lämnat koncernbidrag till sitt dotterbolag, yrkat avdrag för bidraget två gånger i inkomstdeklarationen. Koncernbidraget hade redovisats som lämnat koncernbidrag i inkomstdeklarationens resultaträkning men även som skattemässig justering som ska dras av men inte ingår i det redovisade resultatet. De redovisade skulderna till koncern-, intresse- och gemensamt styrda företag uppgick till det faktiska belopp som lämnats som koncernbidrag.

Skatteverkets utredningsskyldighet

Skattetillägg tas ut om en skattskyldig lämnat en oriktig uppgift. En lämnad uppgift är oriktig om det klart framgår att den är felaktig. En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om den uppenbart inte kan läggas till grund för ett beslut.

Det åligger Skatteverket att se till att ett ärende blir tillräckligt utrett. Om uppgifterna i en självdeklaration är otydliga eller motstridiga kan Skatteverkets utredningsansvar aktualiseras. Om det framstår som närmast uteslutet att en uppgift skulle godtas av Skatteverket utan närmare utredning anses det inte finnas förutsättningar för att påföra skattetillägg.

Även om det finns en oriktig uppgift kan det i vissa fall finnas grund för att helt eller delvis befria den skattskyldige från skattetillägg.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömningar

I mål nr 7305-24, avseende nedskrivning av finansiella tillgångar, ansåg HFD att förutsättningarna var tydliga på så sätt att det fanns uppgifter som klart pekade mot att bolagets enda finansiella anläggningstillgångar utgjordes av näringsbetingade andelar och sannolikheten för att aktierna utgjorde lager vid beskattningen var låg.  Vidare var rutan för återföring av ej avdragsgilla nedskrivningar i deklarationen tom.  HFD ansåg därför att Skatteverket redan av dessa skäl borde ha reagerat på uppgifterna i deklarationen. HFD fann därför att det framstod som närmast uteslutet att bolagets uppgifter i inkomstdeklarationen skulle ha godtagits av Skatteverket utan närmare utredning. Det saknades därför förutsättningar för att påföra skattetillägg.

I mål nr 2284-24, avseende koncernbidrag, fann HFD att grund för att påföra skattetillägg inte förelåg eftersom samma belopp angetts på två ställen i inkomstdeklarationen och att samma belopp dessutom framgick som skuld till bl. a koncernföretag. HFD fann att dessa omständigheter medförde att det framstod som närmast uteslutet att de i deklarationen lämnade uppgifterna hade godtagits av Skatteverket utan vidare utredning.

De situationer som Högsta förvaltningsdomstolen nu bedömt är inte ovanliga. Det finns åtskilliga fall där den skattskyldige, av någon anledning, inte återfört nedskrivningar av finansiella tillgångar under skattemässiga justeringar. Endast i enstaka fall har förvaltningsdomstol ansett att det inte ska påföras skattetillägg. Detta trots att Högsta förvaltningsdomstolen i målet RÅ 2003 ref. 4 ansett att Skatteverkets utredningsskyldighet aktualiserats i fall då bolag utan närmare förklaring yrkat avdrag för nedskrivning av anläggningstillgångar.

Mot bakgrund av att tidigare praxis endast beaktats i specifika typfall har det närmast varit utsiktslöst att föra argumentation kring frågan om Skatteverkets utredningsskyldighet och förekomsten av oriktig uppgift. I stället har argumentationen i många fall varit inriktad på befrielsegrunderna från påfört skattetillägg.

I de mål som nu prövats hade den skattskyldige sökt prövningstillstånd endast på den grund att det förelåg skäl för befrielse från skattetillägg. Intressant är att HFD nu återtar initiativet och – trots att den skattskyldige inte uttryckligen yrkat det – prövar frågan om det överhuvudtaget finns förutsättningar för att påföra skattetillägg.

Vi kan förutsätta att Skatteverket, liksom efter domen i målet HFD 2024 ref. 44 fram till dess att kammarrätterna satte stopp för det, kommer att hävda att det endast är i ärenden med samma förutsättningar som Skatteverkets utredningsskyldighet kan aktualiseras. Vår uppfattning är emellertid att det är otvetydigt att HFD:s domskäl i nu avgjorda mål utgör ett generellt tydliggörande av kraven på när Skatteverkets utredningsskyldighet inträder.

Det finns ytterligare ett antal ärenden där skattskyldiga påförts skattetillägg då de inte beaktat avdragsbegränsningen för negativa räntenetton och inte heller lämnat den särskilda blanketten N9. I ett sådant fall har HFD så sent som i oktober 2024 valt att inte meddela prövningstillstånd.

Även i dessa fall borde den rimliga slutsatsen bli att Skatteverkets utredningsskyldighet har aktualiserats. Det framstår nämligen även i dessa fall som närmast uteslutet att en uppgift skulle godtas av Skatteverket utan närmare utredning.

Det ska tilläggas att Skatteverket med moderna hjälpmedel/teknik kan upptäcka/upptäcker ej återlagda nedskrivningar samt felaktigt gjorda ränteavdrag. Mot bakgrund härav framstår det som närmast uteslutet att uppgifter i inkomstdeklarationen av den karaktär som nu är i fråga alls skulle kunna godtas av Skatteverket utan närmare utredning.  Trots det förefaller Skatteverket och förvaltningsdomstolarna mena att man ska bortse från detta faktum.

Hos Forvis Mazars finns en processgrupp. Har du frågor om denna artikel eller behöver hjälp i en process mot Skatteverket är du välkommen att kontakta oss på Forvis Mazars.