HFD anser inte att överföring av uppskovsbelopp utgör ett överklagbart beslut

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) meddelade den 9 maj 2025 dom i mål nr 4666–24 (HFD 2025 ref. 24). Frågan som behandlades var om Skatteverkets åtgärder att registrera uppskovsbelopp på en part samt att informera denne om detta, utgör ett förvaltningsbeslut som får överklagas. I målet kom HFD fram till att registreringen av uppskovsbeloppet och informationen till berörd part var ett led i Skatteverkets faktiska verksamhet och inte ett beslut i förvaltningsrättslig mening.

Bakgrund

Målet handlar om AA som efter bodelning förvärvade hälften av en fastighet från sin ex-sambo genom bodelning. För ex-sambon hade fastigheten räknats som ersättningsbostad för en bostad som ex-sambon hade sålt och även beviljats avdrag för uppskovsbelopp. Ex-sambon lämnade uppgift till Skatteverket om AA:s förvärv. I samband med uppgiftslämnandet ändrade Skatteverket uppgifterna i uppskovsregistret på så sätt att tidigare ägarens uppskovsbelopp registrerades på AA, samt skickade därefter ett meddelande till AA i vilket AA informerades om registreringen och om innebörden av uppskovet.

HFD:s bedömning

Frågan som togs upp till prövning i HFD var således om Skatteverkets åtgärder att registrera en tidigare ägares uppskovsbelopp avseende en fastighet på en ny ägare av fastigheten samt att informera denne om registreringen utgör ett förvaltningsbeslut som får överklagas.

HFD anförde inledningsvis att det bara är förvaltningsbeslut som kan överklagas och att man, för att avgöra om en åtgärd är ett beslut eller inte, måste se om beslutet är avsett att styra den enskildes handlande. Det vill säga, om det är avsett att vara handlingsdirigerande.

I den aktuella situationen hade Skatteverket registrerat uppskovsbeloppet som en följd av att fastigheten förvärvats genom bodelning. Effekten av registreringen är att uppskovsregistret ska uppdateras så att Skatteverket kan kontrollera att uppskovsbeloppet blir korrekt hanterat. Åtgärden var därför en rent administrativ åtgärd. Det meddelande som sedan skickades till AA i samband med registreringen innehöll information om vad som gäller enligt lag och innehöll inte några självständiga ställningstaganden eller bedömningar från Skatteverkets sida, varför även meddelandet var att betrakta som en serviceåtgärd.

Mot denna bakgrund konstaterade HFD att Skatteverkets åtgärder inte var avsedda att påverka eller styra den enskildes handlande. Åtgärderna utgjorde i stället faktisk verksamhet i form av registervård och service. Därmed rörde det sig inte om ett beslut i förvaltningsrättslig mening, och överklagandet skulle därför avslås.

Domstolens avgörande visar på att åtgärder som Skatteverket vidtar i ett led att utöva sin faktiska verksamhet inte kan överklagas, även om själva åtgärden i sig ger en märkbar effekt för den skattskyldige. Domen tydliggör att en bedömning behöver göras om det avser en ärendehandläggning hos Skatteverket, som i sin tur leder till ett förvaltningsbeslut, eller om det avser någon form av registervård eller service från myndighetens sida.

Har du frågor eller funderingar med anledning av avgörandet är du välkommen att kontakta oss på Forvis Mazars.