Den digitala ekonomin tvingar skattkartan till ett rejält (ansikts)lyft

Den 1 juli presenterade OECD en översiktsplan för beskattning av den digitala ekonomin samt införandet av en global minimiskatt. Sedan finanskrisen 2007 har den internationella fejden om skattebaserna stegrats upp avsevärt.

I takt med att nya digitala affärsmodeller ökar markant, ökar även trycket på huruvida tillämpningen av befintliga beskattningsprinciper kan tillämpas på den digitala ekonomin.  Den digitala ekonomin har gjort det möjligt för bolag att generera stora vinster utan något krav på fysisk närvaro i form av till exempel ett fast driftställe. Med fast driftställe menas en stadigvarande plats för affärsverksamhet där den fysiska platsen är det som är det avgörande kriteriet. Genom det har digitala bolag blivit föremål för en lägre beskattning. Enligt de nuvarande internationella skattereglerna är ett företags rörelseresultat endast beskattningsbart i företagets hemviststat förutsatt att det inte bedriver ett fast driftställe i en annan stat. Om ett företag bedriver sådan verksamhet får de inkomster som kan kopplas till det fasta driftställe beskattas i den andra staten. Men om en fysisk närvaro inte kan fastställas medför verksamhet ingen beskattning.

På grund av det ihållande politiska trycket sedan 2013 har OECD arbetat intensivt med att ta fram förslag på ett globalt system som kan hantera de skatterättsliga utmaningar som kommer med ökningen av de digitala affärsmodellerna. Att ena 139 länder med olika ingångsvärden i en diskussion kring gemensamma skatteregler i denna magnitud är inte något som är enkelt. Båda förslagen avviker drastiskt från de internationella principerna som används idag.

OECDs förslag har resulterat i pelare 1 och 2. Pelare 1 är en översiktsplan för beskattning av den digitala ekonomin och innebär att bolagsskattereglerna ändras så att en del av vinsten ska anses ha uppstått i försäljningslandet och inte där produktion och huvudkontor är belägna. Tanken bakom förslaget är att det endast ska drabba ca 100 av de största och mest lönsamma företagen i världen. Detta är företag som har en global omsättning överstigande 20 miljarder Euro samt en vinstmarginal på över 10%. Tanken är då att 20-30% av den del av vinsten som överstiger 10% beskattas i de länder där företaget haft sin försäljning. Initialt är detta inget som skulle drabba svenska bolag markant men det framkommer vidare i översiktsplanen att omsättningströskeln kan komma att sänkas från 20 till 10 miljarder Euro efter en inledande 7-årig testperiod. Skulle denna punkten gå igenom kommer svenska företag drabbas av det komplexa regelverket. I sin tur skulle det leda till att berörda bolag kommer att få ökade kostnader och risken för skattetvister skulle öka. Samtidigt som Sverige skulle komma att riskera som land att förlora upp till flertalet miljarder i bolagsskatteinkomster, som istället skulle hamna i länder där svenska företag har sin försäljning.

Vidare i pelare 1 anges att alla unilaterala digitalskatter ska tas bort som ett led i implementeringen av pelare 1.

Pelare 2 innebär i sin tur ett förslag om en global minimiskatt på minst 15% för företag som har en omsättning som överstiger 750 miljoner Euro. Här menar OECD att minimiskatten är nödvändig för att kunna stoppa att världens länder sänker sina bolagsskatter genom att delta i ett s.k. ”race to the bottom”. Förhoppningen är att införandet av pelare 2 ska leda till en rättvisare fördelning av skatteintäkter. OECD anför att minimiskatten, inte nödvändigtvis i Sveriges fall, kommer att vara ett stort problem i sig. Däremot menar kritiker att förslaget är en rejäl inskränkning av ländernas suveränitet och egna möjlighet att utifrån sin egen skattepolicy utforma det som är bäst för det egna landet.

Oavsett hur turerna kommer att gå kring det slutliga förslaget är en sak säker, det internationella skatteregelverket kommer inte att bli enklare.

OECD/G20 har den 8 oktober publicerat en uppdaterad gemensam överenskommelse avseende Pelare 1 och 2 som innebär stora förändringar av den internationella beskattningen och som enligt förslaget ska tillämpas redan från 2023.

Bidens administration avser driva igenom dessa förslag, men det är oklart om de kommer få det stöd som krävs från USA:s kongress för att driva det vidare. Inom EU råder nu enighet kring förslagens nuvarande utformning. Denna tvåpelarlösning avses nu att lämnas till G20-ländernas finansministermöte den 13 oktober och sedan till G20 toppmötet i Rom den 30-31 oktober.

Beträffande Sverige torde förändringarna knappast ha en så stor effekt, åtminstone inte initialt. Vad gäller Pelare 2 överstiger den svenska bolagsskattesatsen minimiskatten om 15 procent, även om det är ett slags effektiv skatt man föreslås räkna fram, och det är inte så många svenska koncerner som når upp till den höga omsättningströskeln. Det kan dock för svenskt vidkommande bli avgörande om det ska justeras för bl.a. kapitalvinster från paketerade tillgångar och överavskrivningar av inventarier när effektiva skattesatser ska räknas fram.  

Vad gäller Pelare 1 kan det, givet att omsättningströskeln är avsedd att sänkas kraftigt inom 7 år, vara fråga om en tidsfråga innan vi ser större effekter även för svenska bolag. Företag i Sverige, som är en relativt liten marknad med stort exportberoende, kommer med nämnda förslag sannolikt att behöva betala mycket mer skatt i andra länder (i de olika marknadsjurisdiktionerna) än vad utländska bolag kan komma att behöva betala i Sverige. Det återstår dock att se hur reglerna kommer att utformas för att effekten helt ska kunna bedömas.

Vi kommer sannolikt att få ta del av många förändringar som kan komma att inträffa under de kommande åren och anledning finns säkert att åter kommentera dessa förslag när ytterligare information har kommunicerats från OECD- och G20-länderna.