Incitamentsprogram – en framgångsfaktor

För de allra flesta företag är de anställda en av de viktigaste tillgångarna i verksamheten. Med anledning därav är det viktigt att attrahera, motivera och bibehålla nyckelanställda i företaget. Att implementera ett incitamentsprogram för företagets nyckelanställda kan därmed vara en framgångsfaktor.

Kortfattat innebär ett incitamentsprogram att företaget låter de anställda förvärva olika finansiella instrument från företaget på förmånliga villkor, innebärande att de anställda förvärvar finansiella instrument till ett pris understigande marknadsvärdet. Mellanskillnaden mellan vad de anställda betalar och marknadsvärdet utgör då en förmån som beskattas i inkomstslaget tjänst för de anställda. För bolaget innebär detta kostnader i form av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift, som utgår på förmånsvärdet. Det finns därmed ett gemensamt intresse hos både företaget och den anställda att begränsa förmånsvärdet. Efter att förmånen beskattats i tjänst sker kapitalvinstbeskattning vid en framtida försäljning av det finansiella instrumentet. Notera att om förvärvet sker till marknadsvärdet uppstår ingen förmån. I detta fall sker endast kapitalvinstbeskattning vid en framtida försäljning.

Ett undantag från ovan är så kallade kvalificerade personaloptioner som enbart beskattas som inkomst av kapital. Detta undantag gäller dock, mer eller mindre, endast relativt nystartade bolag. Läs tidigare blogginlägg för information kring kvalificerade personaloptioner här.

I de fall det utgör en förmån, uppkommer frågan vilket förmånsvärde som ska åsättas. Detta beror på beskattningstidpunkten, som antingen inträffar vid ingående av de underliggande avtalen för incitamentsprogrammet eller när rätten till det finansiella instrumentet utnyttjas eller överlåts. Avgörande för beskattningstidpunkten är nivån av de förfoganderättsinskränkningar som följer av avtalsvillkoren. Vid betydande förfoganderättsinskränkningar senareläggs beskattningstidpunkten, det vill säga den infaller först när rätten till det finansiella instrumentet utnyttjas eller överlåts.

Efter fastställande av beskattningstidpunkten ska förmånen värderas till marknadsvärdet. Hur denna värdering ska ske beror på vilken typ av finansiellt instrument som aktualiseras. Det finns många valmöjligheter vad gäller val av finansiella instrument, exempelvis aktier, köpoptioner och teckningsoptioner, vilket skapar möjlighet att utforma incitamentsprogrammet utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Det är viktigt att marknadsvärderingen sker utifrån de modeller som Skatteverket anser acceptabla, annars finns det en risk att Skatteverket ifrågasätter värdet. Läs tidigare blogginlägg om hur man värderar aktier i ett företag här.

I många fall kan teckningsoptioner vara en bra lösning eftersom ingen befintlig aktieägare då behöver sälja sina aktier utan nya aktier emitteras för de nyckelanställda. Det finns flera erkända metoder att värdera teckningsoptioner på. Det har dock klargjorts av Skatteverket att endast Black & Scholes-metoden bör användas vid värdering av onoterade optioner. I denna modell är priset på teckningsoptionen beroende av olika parametrar varav den förväntade framtida volatiliteten för den underliggande aktien är en av de viktigaste delarna.

Det finns många omständigheter att beakta vid utformandet av ett incitamentsprogram. Samtidigt, precis som tidigare nämnts, kan implementeringen av ett incitamentsprogram utgöra en framgångsfaktor för ett företag. Till och med nödvändigt för att kunna anses som en attraktiv arbetsgivare.  

Kontakta oss på Mazars så hjälper vi dig att utforma och implementera ett incitamentsprogram.