Ny definition av stadigvarande vistelse?

I slutet av november 2023 lämnade Skatteverket en promemoria till regeringen med ett förslag om att införa en definition av begreppet stadigvarande vistelse i inkomstskattelagen. Stadigvarande vistelse i Sverige medför obegränsad skattskyldighet för fysiska personer och definitionen förslås gälla vid tillämpning av samtliga bestämmelser i inkomstskattelagen där uttryckte stadigvarande vistelse förekommer.

Nuvarande definition

Stadigvarande vistelse är ett begrepp som utvecklats genom praxis och innebär att en person som anses vistas i Sverige stadigvarande är obegränsad skattskyldig här i landet, vilket medför att personen är skattskyldig för samtliga inkomster oavsett ursprung. Det innebär för arbetsinkomster, förutom progressiv beskattning, att personen i fråga måste lämna en inkomstdeklaration i Sverige.

När utländska arbetstagare kommer till Sverige för en begränsad arbetsperiod här i landet, inskränks normalt sett Sveriges beskattningsrätt av det tillämpliga dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och arbetstagarens hemvistland. För att kunna bedöma hur Sverige utövar beskattningsrätten enligt avtalet är en förutsättning emellertid att veta om personen i fråga kan anses vistas stadigvarande i Sverige eller inte.

Med stadigvarande vistelse menas en sammanhängande period om minst sex månader sett under en tolvmånadersperiod, dvs. utan hänsyn till kalenderår. Personen i fråga måste tillbringa sin dygnsvila i Sverige för att vistelsen ska anses vara stadigvarande. Tillfälliga avbrott i Sverigevistelsen saknar betydelse vid bedömningen, liksom syftet med vistelsen inom och utom landet. Även kortare vistelser än sex månader kan bedömas som stadigvarande i sådana fall där vistelsen i Sverige är återkommande och regelbunden.

En gammal tumregel, baserat på ett rättsfall från 1997, är att det skulle krävas minst 78 övernattningar för en sexmånadersperiod för att en vistelse ska anses stadigvarande. Detta synsätt har visserligen ifrågasatts och 2005 publicerade Skatteverket ett ställningstagande där de menade att stadigvarande vistelse även kan uppkomma i fall med färre antal övernattningar under en sexmånadersperiod. Några ytterligare avgörande från HFD har dock inte funnits. Svårigheten i bedömningen av stadigvarande vistelse och dess ibland svårförutsedda utgång illustreras väl av ett nyligen avdömt mål från Kammarrätten i Göteborg (dom 23-11-28 i mål 4629–23). I domen ansågs en norska vistas stadigvarande i Sverige trots att hennes övernattningar här i landet endast uppgick till 79 under ett helt kalenderår. Domstolen hänvisade till att hennes vistelser i Sverige varit av i stort sett samma omfattning och resmönster sedan januari, året dessförinnan. Att hon haft färre övernattningar i Sverige än utomlands hade ingen betydelse.

Förslag på ändring

Skatteverket föreslår nu att det införs en definition av begreppet stadigvarande vistelse i lagtext för att förenkla och förtydliga tillämpningen. Enligt förslaget ska en vistelse i Sverige anses stadigvarande om en fysisk person vistas i Sverige i mer än 160 dagar under ett kalenderår. Som vistelsedagar ska bara räknas dagar då vistelsen är förena med dygnsvila.

För att även fånga in personer som visas i Sverige ett stort antal dagar flera år i rad, införs även en kompletteringsregel. Kompletteringsregeln innebär att en person som visats mer än 120 dagar under ett kalenderår anses vistas stadigvarande här om antalet vistelsedagar även under det närmast föregående kalenderåret översteg 120.

Vistelsen ska anses stadigvarande från och med den första vistelsedagen till och med den sista vistelsedagen under kalenderåret. Om förutsättningarna för stadigvarande vistelse uppfylls under två eller flera kalenderår i följd ska vistelsen i stället anses stadigvarande från och med den första vistelsedagen det första av dessa år till och med den sista vistelsedagen det sista av åren.

Skatteverket föreslår att denna lagändring träder i kraft den 1 januari 2025. 

Diskussioner av en lagstadgad definition av stadigvarande vistelse har behandlats tidigare, både i utredningar från 1995 och 2001, men utan att det har lett till någon ändring eller klarhet i lagtext. I en alltmer globaliserad värld, där anställda flyttas mellan olika länder och där många pensionärer bosätter sig utomlands delar av året, är det kanske mer aktuellt än någonsin att återigen se över definitionen.

I de fall en person befinner sig i Sverige under en sammanhängande period är det normalt inga svårigheter att bedöma om en person anses vistas stadigvarande här i landet. Däremot kan det vara komplicerat att göra en sådan bedömning i de situationer där den skattskyldige befinner sig i Sverige under kortare perioder med återkommande avbrott i vistelsen.

Att det saknas en tydlig definition av begreppet, och att en bedömning görs utifrån vistelsens längd, omfattning och regelbundenhet i varje enskilt fall, vållar problem och svårigheter för både fysiska personer och arbetsgivare och gör förutsägbarheten mycket osäker. Vi på Mazars välkomnar därför denna tydlighet som Skatteverket nu föreslår. Vidare ser vi positivt på förslaget om att en bedömning av den stadigvarande vistelsen ska göras för varje kalenderår, och inte utifrån en löpande tolvmånadersperiod, vilket innebär en större enkelhet och förutsebarhet än nuvarande regler.

Värt att notera är att en vistelse, enligt förslaget, ska anses stadigvarande från och med den första vistelsedagen till och med den sista vistelsedagen under kalenderåret, vilket är en bedömning som skiljer sig från nuvarande regler. En sådan bedömning innebär att en fysisk person kan anses som obegränsad skattskyldig i Sverige även under avbrott för vistelsen i Sverige. Det kommer således sakna betydelse om avbrottet i utlandet är längre än vistelsen i Sverige, skattskyldigheten i Sverige kan likväl bestå.

Välkommen att kontakta oss på Mazars om ni har några frågor eller funderingar kring stadigvarande vistelse, obegränsad skattskyldighet eller inlämnad promemoria.