Förvaltningsrätten underkänner Skatteverkets bevisning i internprissättningsprocess mot Volvo

Förvaltningsrätten i Göteborg har i en dom från oktober 2025 (mål nr 7614-23 m.fl.) gett Volvo Personvagnar AB rätt mot Skatteverket i en omfattande tvist om internprissättning. Domen ger tydlig vägledning om beviskrav, funktionsanalys, jämförbarhetsstudier och markerar vikten av att Skatteverket faktiskt visar att felprissättning föreligger när det gäller koncerninterna transaktioner mellan svenska moderbolag och utländska försäljningsbolag.

Bakgrund

I Volvos globala distributionsstruktur delas försäljningsbolagen in i två kategorier som ersätts utifrån två olika ersättningsmodeller; ISP (Intermediary Service Provider) och LRD (Limited Risk Distributor). ISP-bolagen kännetecknas av att de har mycket begränsade risker och funktioner, medan LRD-bolagen har något större självständighet och riskexponering, men båda kategorierna är i grunden rutinenheter i koncernen. Skatteverket har invänt att försäljningsbolagen, oavsett om de benämns som ISP eller LRD, bedriver samma typ av verksamhet och ska betraktas som tillhandahållare av försäljnings- och marknadsföringsrelaterade tjänster som utförs på uppdrag av bolaget. Skatteverket menade att bolagen i själva verket tillhandahöll tjänster åt Volvo och inte agerade som självständiga distributörer, vilket innebar att de blivit överkompenserade. Som en följd av detta påfördes även skattetillägg.

Volvo invände att ISP- och LRD-bolagen agerat som distributörer, tagit egna affärsbeslut och burit risker. Bolaget framhöll att prissättningen följde vedertagna metoder och hade accepterats av skattemyndigheter i andra länder. Volvo pekade också på att Skatteverkets jämförelseobjekt i stor utsträckning utgjordes av enklare tjänstebolag, inte distributörer, vilket enligt bolaget snedvred analysen och gav en missvisande bild av vad som är armlängdsmässigt.

Förvaltningsrättens bedömning

Förvaltningsrätten gör en noggrann genomgång av både bolagets och Skatteverkets argumentation och bevisning. Domstolen fäster stor vikt vid vittnesmål från personer i Volvos organisation. Dessa visar att ISP- och LRD-bolagen haft en mer självständig och affärsmässigt betydelsefull roll än vad Skatteverket gjort gällande. Bolagen har haft reell möjlighet att påverka resultatet, fattat egna beslut om rabatter och marknadsföring och burit vissa risker, särskilt avseende lager och omsättning. När det gäller jämförbarhetsanalysen konstaterar domstolen att Skatteverkets jämförelseobjekt utgörs av tjänstetillhandahållare med mycket begränsade risker och tillgångar, vilket enligt domstolen inte är tillräckligt jämförbart med ISP- och LRD-bolagens verksamhet. Därmed kan Skatteverkets jämförbarhetsanalys inte ligga till grund för att visa att Volvos prissättning avviker från armlängdsprincipen. Det är Skatteverket som ska visa att förutsättningarna för att tillämpa korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL är uppfyllda. Eftersom Skatteverket inte gjort sannolikt att felprissättning föreligger, saknas grund för att justera bolagets resultat.

Skattetillägg och ombudskostnader

Eftersom bolaget fick rätt i sakfrågan undanröjs även skattetillägget. Volvo tillerkändes dessutom full ersättning för sina ombudskostnader om drygt 4,3 miljoner kronor.

Domen är principiellt viktig på flera punkter. Skatteverket måste kunna visa att det faktiskt föreligger en felprissättning och kan inte förlita sig på jämförelser med bolag som inte är tillräckligt lika de kontrollerade bolagen. Domstolen lägger stor vikt vid hur verksamheten faktiskt bedrivs, hur parterna agerar samt hur funktioner, risker och tillgångar i realiteten fördelas. Vidare klargör domen att funktionsanalysen ska styra både valet av prismetod och vinstindikator, samt urvalet av jämförelseobjekt i jämförbarhetsstudier. Att Volvos modell accepterats i andra länder och av utländska skattemyndigheter tillmäts också betydelse, särskilt när det gäller svårbedömda frågor om risk och funktion.

Domen kan överklagas, men ger redan nu en signal om att Skatteverket måste arbeta mer noggrant med funktions- och jämförbarhetsanalyser i internprissättningsärenden. För företag understryker domen vikten av att dokumentera den faktiska verksamheten och att kunna visa på självständighet samt funktioner, risker och tillgångar i utländska dotterbolag.

Vill du diskutera domen eller har frågor om internprissättning? Kontakta oss på Forvis Mazars.